Min svägerska Britt är inte med oss längre
I tisdags så somnade min svägerska Britt, efter 7 års kamp mot cancer.
Britt blev 67 år, det är precis 7 år sedan som hon opererade cancer i levern.
Ett sånt besked tar de flesta med att det är kort tid kvar att disponera på den här jorden. Men Britt bestämde sig mycket tidigt att hon skulle kämpa o det har hon verkligen gjort.
Ett sånt besked tar de flesta med att det är kort tid kvar att disponera på den här jorden. Men Britt bestämde sig mycket tidigt att hon skulle kämpa o det har hon verkligen gjort.
Britt har hela tiden gått på kontrollen o långtidsverkande cellgift. Som ett komplement till det så har hon hela tiden tagit medicinen Iscador. Det är en medicin som används till cancerpatienter i bl a Tyskland, men inte här i Sverige.
Det är OK att få den utskriven o hämtad på apoteket men du får själv betala hela kostnaden.
Utan att med säkerhet veta detta så har både Britt, vi i hennes närhet o även till viss del hennes läkare trott på att Iscadoren har bidragit till att Britt orkat med sin sjukdom i 7 år.
Jag har ända sedan min son Tony dog för 32 år sedan haft en bild av att barn o vuxna blir olika sjuk även om dom har samma sjukdom.
Min bild har hela tiden varit att barn ger järnet dom ser inga problem inför morgondagen däremot vi vuxna har väldigt lätt för att titta framåt o ser då problemen, vilket påverkar oss negativt, om man vet att man är svårt sjuk.
Britt har fått mig att ändra den bilden. Hon har hela tiden bott ensam hemma i sitt hus på landet. Hon har hela tiden sagt att jag tar en vecka i taget o gör det bästa av den. O som hon har kämpat.
Vi har sett hur hennes krafter har ebbat ut men hon har envist nekat hjälp i hemmet. Till sin sista jul hade hon bakat alla kakor som hon alltid har gjort trots att hon varit så dålig så att hon normalt skulle ha varit helt sängliggande.
När jag dan före julafton frågade hur hon orkade så svarade hon att jag tar det direkt på morgon för då orkar jag ungefär 2 timmar. Snacka om livsvilja.
Men nu har Britt kämpat färdigt o hon fick sin vilja igenom hon fick sluta det här livet i sitt älskade hem.
Britt har nu förhoppningsvis fått träffa Kent igen.
Kent dog för 8 år, på Britts 59 års dag, 1 år senare konstaterades det att Britt drabbats av samma sjukdom men som i hennes fall gick att operera o hon fixade 7 år med en järnvilja som ingen trodde va möjlig.
Britt lämnar ett stort tomrum efter sig MEN vi har många positiva minnen att titta tillbaka på.
Framför allt hennes otroligt starka kämpaglöd dom sista 7 åren.
Britt Du har gett oss mycket att tänka till på. Med vilja kan man flytta berg ..........
Kommentarer
Trackback